Meriter

Sätherberg, Carl Herman, f 19 juni 1812 i Botkyrka, Sth, d 9 jan 1897 i Sthlm, Klara. Föräldrar: bankokamreraren Johan Fredrik S o Inga Maria Boman. Elev i Strängnäs skola 20–25, i Uppsala lyceum 28–30, inskr vid UU 25 maj 30, med fil ex där vt 35, underläk vid Allm garnisonssjukhuset i Sthlm 35–36, studier vid KI 35–37, vid Serafimerlasarettet, inskr vid LU ht 39, med kand vt 40, med lic 19 juni 43, med dr nov 43, allt vid LU, bitr läk vid Josefinska ortopediska inst (från 47 Gymnastiskt-ortopediska inst), Sthlm, 41–42, föreståndare där 47–79, uppbördsläkare på korvetten Carlskrona 44–45, studier vid GCI, kir mag vid KI 47, studieresor till Belgien, England, Frankrike, Schweiz o Tyskland på 50-talet, led av styr för Stockholms skarpskyttefören 60–61, av komm ang den gymnastiska undervisn:s ordnande i riket maj–nov 62, erhöll prof:s namn 16 mars 77.

G 30 dec 1848 i Sthlm, Nik, m Emma Sofia Ekman, f 26 april 1820 där, Hovf, d 12 feb 1885 där, Klara, dotter till livmedikus Lars Peter E o Maria Sophia Nyström.

Biografi

S föddes vid Riksbankens pappersbruk i Tumba, där fadern var bruksförvaltare, som familjens tredje son. Föräldrarna fick ytterligare fyra barn, varav två överlevde spädbarnstiden. Familjen hade det gott ställt och S beskrev på gamla dagar barndomen som den lyckligaste tiden i livet. Vid åtta års ålder skrevs han emellertid in vid läroverket i Strängnäs, där han vantrivdes. Fem år senare hämtades S och hans bröder hem och undervisades i fortsättningen av informatorer. Orsaken ska ha varit den pennalism och oordning som rådde bland läroverkets elever.

Efter den högt älskade faderns död 1827 flyttade familjen till säteriet Nolinge i Grödinge socken. Året därpå började S studera vid Uppsala lyceum och skrevs två år senare in vid universitetet. Sedan påbörjades en studenttid som med ett antal avbrott skulle komma att vara fram till 1847. Efter en grundläggande examen i Uppsala följde studier vid Lunds universitet och i Stockholm varvade med perioder av tjänstgöring. Även som yrkesverksam fortsatte S att förkovra sig: 1851 företog han en statsunderstödd studieresa till Tyskland och Frankrike, följd av flera som han själv finansierade.

Jämte studierna odlade S ett stort intresse för de sköna konsterna. Som barn fick han lära sig spela fiol, och som ung man utvecklades han till en habil manskörsångare. Under studietiden i Uppsala sjöng han i det s k Tullbergska sångsällskapet; i Lund hörde han till sånganföraren Otto Lindblads (bd 23) utvalda studentsångare. I Stockholm sjöng han för J P Cronhamn (bd 9) vid dennes sånginstitut. Han ägnade sig även åt att teckna.

Det var dock som poet S skulle göra sig nationellt ryktbar. Julen 1836 utkom den unge medicinstudentens första diktsamling, Skogsharpan. Den följdes 1838 av den likaledes anonymt publicerade Jägarens hvila, innehållande bl a den ännu idag kända Längtan till landet (Vintern rasat). Dikterna blev välvilligt mottagna i pressen; framför allt uppskattades de ”friska” naturskildringarna. Under 1840-talet var S en av landets mest omtyckta diktare och intog en relativt framträdande plats i Stockholms sällskapsliv. Han umgicks i den kända herrklubben Par Bricole, deltog i grundandet av Konstnärsgillet och var aktiv i Södermanlands och Nerikes Gille. Han författade lustspelen Bellman och Hvita frun på Drottningholm. 1846 tonsattes hans dikt Glad såsom fågeln av prins Gustaf (bd 17).

S:s aktivaste period som diktare varade t o m 1848. Därefter tog yrkesverksamheten som läkare större delen av hans tid i anspråk. 1851 skrev han på prins Gustafs anmodan, till en av denne komponerad melodi, Sjung om studentens lyckliga dag. 1862−63 utkom Dikter, äldre och nyare, och 1870 dikten Naima, som belönades med SA:s mindre guldmedalj. I december 1879 tilldelades den nyblivne pensionären SA:s kungliga pris för Blomsterkonungen, ett omfattande diktverk som givits ut i påkostat utförande med illustrationer av Carl Larsson (bd 22). 1882 uppfördes skådespelet Ur förtryckets natt (tryckt 1886) och 1888 utkom diktcykeln Khalifens äfventyr.

S:s medicinska yrkesverksamhet påbörjades relativt sent. Han tycks inte ha behövt arbeta som informator för att finansiera sina studier, vilket annars var vanligt. Kring 1830-talets mitt drabbades familjen emellertid av sjukdom och ekonomiska problem. S:s äldste bror dog i lungsot 1833, varvid modern gick i konkurs och flyttade till Stockholm med de två döttrarna. S insjuknade under koleraepidemin 1834 men kunde året därpå ta tjänst som underläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm. Under detta år led han en tid av ”bröstsjukdom” men tillfrisknade. 1841−42 arbetade han som underläkare vid det av professor Nils Åkerman grundade Josefinska ortopediska institutet i Stockholm. Denne var en gammal vän till familjen och pionjär på det ortopediska området. Hösten 1844 kommenderades S ut som skeppsläkare på en knappt årslång och uppenbarligen tämligen behaglig flottexpedition till Medelhavet.

Hösten 1847 åtog sig S föreståndarskapet för institutet efter Åkerman, och kom att kvarstå på posten fram till sin pensionering. Riksdagen 1847−48 beviljade institutet statsunderstöd, och S kunde gifta sig med den åtta år yngre Sofia Ekman. Hennes far, Karl XIII:s hovläkare L P Ekman, var före sin död 1845 medlem av den direktion som förvaltade institutets fond för obemedlade patienter.

Den europeiska läkekonsten präglades under denna tid av en ökande specialisering, nästan överallt åtföljd av bittra yrkeskonflikter. Ortopedins etablering i Sverige var inget undantag. Stridigheterna kom dock på grund av nationella och personrelaterade särdrag att få en mycket egenartad prägel.

S:s första åtgärd som föreståndare var att döpa om institutet till Gymnastiskt-ortopediska institutet och förstärka dess sjukgymnastiska verksamhet. Därmed hade han trätt in på ett område som dominerades av en mycket äldre och resursstarkare institution: GCI. Dess föreståndare Gabriel Branting (bd 6) avskydde redan förut ortopedin, och nu inledde han en mångårig smutskastningskampanj mot konkurrenten. S uppbådade dock all sin talang som skribent till sitt och verksamhetens försvar. Han bistods även av Svenska läkaresällskapet och sitt icke obetydliga kontaktnät. Statsanslaget kvarstod och ortopedin blev så småningom accepterad som medicinsk vetenskap. S:s seger torde ha blivit fullständig när han 1862 kallades till ledamot av den kommitté som tillsatts för att ordna gymnastikundervisningen i riket och omorganisera GCI. Samma år dekorerades han med Nordstjärneorden.

S publicerade ett stort antal uppsatser om ortopedi och behandlade tusentals patienter, av allt att döma med avsevärd skicklighet. Vid världsutställningen i Paris 1855 erhöll han pris för sina modeller till en ”sjukgymnastikapparelj” och i Bryssel drygt tjugo år senare tilldelades han silvermedalj för sina ortopediska apparater och fotografier.

Politiskt och religiöst förkroppsligade S 1800-talets svenska bildningsborgerskap. Han sympatiserade med liberalernas reformprogram men vördade monarkin. Som student i Lund hörde han enligt egen utsago ”just ej till de ledsna gossarne”, men borgerlig respektabilitet, luthersk gudstro och nyplatonskt präglad idealism förblev hans moraliska rättesnören. Mellan raderna i hans litterära produktion framgår även att kvinnorna i hans liv var viktiga för honom: modern, makan, barndomshemmets trotjänarinna Catharina Bergman och de båda systrarna − inte minst den fem år yngre, ogifta Selma Carolina.

S beundrade ”göterna” Esaias Tegnér och Pehr Henrik Ling (bd 23). Han omfattade i hela sitt vuxna liv uppfattningen att svenska folket försvagats av den moderna tidens ”flärd” och behövde hjälp för att återfå sin forntida kraft. Han tycks även ha tagit starka intryck av diktaren och ungdomsvännen C V A Strandbergs (Talis Qualis, bd 33) varningar om förestående krig. Dessa tankar om krigshot och förvekligande utgör en röd tråd inte bara i S:s gärning som ortoped och sjukgymnast, utan även i hans poesi och politiska engagemang.

S var en brinnande skandinavist under rörelsens storhetstid från 1830-talets slut t o m 1848. Han anslöt sig 1860 till skarpskytterörelsen och var under den första vintern febrilt aktiv som styrelseledamot i den nygrundade Stockholms skarpskytteförening. Han arbetade särskilt för införandet av militärövningar i skolorna, ett arbete han fortsatte i den ovan nämnda kommittén. Kungl Maj:t följde kommitténs rekommendation att införa obligatorisk gymnastik och vapenövningar i skolorna. S hade därmed medverkat till en militarisering av skolan. S:s dikter hör utan undantag hemma i romantiken. Skaldens stora beundran för Tegnér har lockat vissa bedömare att beteckna honom som ”tegnerid” och efterklangspoet. Som naturromantiker hade han emellertid ett eget anslag, och den människovänliga tonen i hans diktning (av samtiden beskriven som ”blid” och ”älsklig”) skiljer honom också från förlagan.

För 1880-talets realistiska litteratur hade S inget till övers. Dikter skulle vara rimmade och följa en bestämd meter, ansåg han. Någon antimodernist i bred bemärkelse var han dock inte. Han uppskattade järnvägarna och alla de andra bekvämligheter industrialiseringen fört med sig. Samtidigt såg han hur naturvärden fick stryka på foten.

Katolicismen var livet igenom ett rött skynke för S. Som pensionär drogs han istället till spiritismen, vilken han såg som ett vetenskapligt bevis för andevärldens existens och därmed ett försvar mot den av honom innerligt ogillade ateismen och socialismen. Han gladdes åt att civilisationen fått bukt med den våldsamhet och ”råhet” som rådde under det tidiga 1800-talet, men oroades av sekelslutets samhällsutveckling: ”Medan de rika frossa i njutningar och lyx, svälta och förtvivla de utarmade folkskarorna, som se sin enda räddning i allmän plundring” (Lefnadsminnen, s 404).

S formulerade i mångt och mycket sitt eget eftermäle, men 1873 behandlade han en patient som förmådde skildra världen – och honom – ur sitt eget perspektiv. I Selma Lagerlöfs (bd 22) Mårbackasvit låter författarinnan sitt 14-åriga jag beskriva S som ”liten och mager och inte alls vacker [...] Han ser alltid sjuk och ledsen ut”. På den unga patientens fråga om det är roligt att skriva vers svarar läkaren jakande. ”’Men det är också roligt att räta ut krokiga ryggar och göra stela leder böjliga,’ sa han. Det där sa han så vackert. Han var ju inte alls lik Goethe, men han såg ändå ut som en verklig skald, då han sa det” (Lagerlöf, s 78).

Författare

Hanna Enefalk

Arkivuppgifter

Brev, poem o andra handskr:er från S i KB, LUB, UUB (stort antal brev bl a till T M Fries o G Wennerberg), VA:s Centrum för vetenskapshist samt NordM.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Skogsharpan. Poetisk calender för jägare. [Dikter.] Sthlm 1836. (Bredberg). [5], 104 s, [1] pl-bl, [1] vikt musikbilaga. 12:o. [Anonym.] – Jägarens hvila. Poetiska bilder från skogen, fältet och sjön af förf. till Skogsharpan. [Dikter.] Sthlm 1838. (Hjerta). [3], 53 s. 12:o. [Anonym.] – Blommorna vid vägen. Sthlm: Lundequist, 1841–46. (L J Hjerta). H [1]–4. 8:o. [H 1], Dikter. [Omslag:] Med tvenne musikbilagor. 1841. 78, [2] s, 2 vikta musikbilagor. H 2, Dikter. [Omslag:] Med fyra musikbilagor. 1844. 73, [4] s, 4 musikbilagor, varav 1 vikt. [Består av Alfhilda. Romantisk dikt.] H 3. [Med eget titelblad:] Utflygter på hafvet eller Anteckningar under en medelhafs-expedition. Förra delen. 1845. 229, [1] s. [Reseskildring.] H 4. [Med eget titelblad:] Utflygter på hafvet … Sednare delen. 1846. 269, [3] s. [Reseskildring. För ett musikaliskt bihang till Utflygter… se Sånger från södern… under utgivit nedan.] – Dramatisk fest till firande af Lars Hjortsbergs minne, uppförd på Kongl. Svenska theatern den 21 november 1843. Sthlm 1843. (L J Hjerta). 16 s. 8:o. [Anonym. Versdrama i tre scener. Ett avsnitt ur dramat trycktes om i S:s Dikter, äldre och nyare (d 1, 1862, s 46–51) under titeln Sång öfver Lars Hjortsberg. I UUB finns ett troligen unikt exemplar av dramat med S attribuerad som författare. Uppgiften ger dock intryck av att vara tillfogad i efterhand snarare än att röra sig om ett varianttryck. Exemplaret har även en inklistrad handskriven rollista (därbland Jenny Lind) i samband med uppförandet.] – Alfhilda. Romantisk dikt (1844). Se: Blommorna vid vägen, h 2 (1841) ovan. – Tal i sällskapet P. B. den 4 december 1845. Sthlm: Rylander, 1845. 19 s. 8:o. [Anonym. P. B.=Par Bricole.] – Utflygter på hafvet, eller anteckningar under en medelhafsexpedition. D 1–2 (1845–46). Se: Blommorna vid vägen, h 3–4 (1841) ovan. – Bellman (1846). Se Dikter, äldre och nyare (1862). – Vid Carthagos ruiner. Skaldestycke. Sthlm 1846. (L J Hjerta). 11 s. 8:o. [Omtryckt i: Dikter, äldre och nyare, d 1 (1862; se nedan), s 196–206 samt i Lefnadsminnen (1896; se nedan), s 324–330.] – Hvita frun på Drottningholm. Dramatisk skiz i två akter af H S uppförd på Kongl. Theatern i April 1847. Sthlm 1847. (I Marcus). 53 s. 12:o. [Utgåvan drogs in av S. Det enda kända fullständiga exemplaret av dramat (med ändringar av S) finns på KB.] – Gymnastiskt-orthopediska institutet i Stockholm. Redogörelse. (Utdrag ur månadsskriften Hygiea, jemte tillägg.) Sthlm: [Författaren,] 1850. (J Beckman). 23 s. 8:o. [Tidigare publicerat under titeln Gymnastiskt-orthopediska institutet. Redogörelse (Hygiea, bd 12, Sthlm 1850, s 560–564, 586–599).] – Sånger vid Svenska läkare-sällskapets minnesfest öfver friherre Jacob Berzelius den 17 juli 1850. Orden af H S, musiken af J. P. Cronhamn. Sthlm 1850. (J Beckman). [8] s. 4:o. [Består av två dikter av S: Minnes-sång och Hymn. Den första av dessa omtryckt under rubriken Berzelius i Dikter, äldre och nyare (d 1, 1862; se nedan, s 62–69).] – Helsning den 16 october 1852. [Kolofon:] Sthlm 1852. (Norstedt). [4] s. 4:o. [Anonym. Dikt till minne av prins Gustaf.] – Anmärkningar vid gymnastikens terminologi samt utkast till system för kropps-ställningarnas benämnande, jemte några reglor för gymnastiska receptskrifningen. Sthlm: [Författaren], 1853. (J Beckman). 28 s, ill. 8:o. [Även tryckt under titeln Anmärkningar … gymnastiska receptskrifningar i: Hygiea, bd 15, Sthlm: Fritze, 1853, s [705]–713; bd 16, Sthlm: Fritze, 1854, s [1]–20, ill. Den andra delen av artikeln i Hygiea med titel: Anmärkningar vid gymnastikens terminologi, &c.] – Utkast till systematisk framställning av medikalgymnastikens utgångsställningar och teckenlära. Sthlm: [Författaren,] 1853. (Norstedt) 16 s. 8:o. [Texten motsvarar den del av Anmärkningar vid gymnastikens terminologi… (1853) som trycktes i Hygiea, 1854, s [1]–20. Texten i Utkast … avviker dock märkbart från den i Anmärkningar … ] – Alprosor. Minnen från en sommarfärd i Schweiz. Sthlm 1855. (J Beckman). 207, [1] s. 8:o. [Reseskildring med inslag av dikter.] – För Nordens enhet. Vid skandinaviska festen å Hasselbacken den 16 juni 1856. [Kolofon:] Sthlm 1856. (C M Thimgren). [4] s. 8:o. [Undertecknat av S. Tillfällesdikt. Omtryckt under rubriken Festsång i Dikter, äldre och nyare (d 1, 1862; se nedan, s 20–23).] – Om några väsentliga fel i barnuppfostran, och om det uppväxande slägtets fysiska försämring, samt behofvet af gymnastik, såsom ett upprättelsemedel. Föredrag vid Pedagogiska föreningens årshögtid den 21 maj 1856. Sthlm 1856. (Aftonbladets tr). 21 s. 12:o. – [Rubrik:] Om Gymnastiskt-orthopediska institutet, dess ställning och verksamhet. [Kolofon:] Sthlm 1857. (Aftonbladets tr). [4] s. 8:o. [Undertecknat av S. De bägge skrifterna med samma titel från 1857 och 1866 har olika innehåll.] – Om senaste försöket att vanställa ortopedien och hos allmänheten inplanta fördomar mot Ortopediska institutet. [Kolofon:] Sthlm 1858. (Aftonbladets tr). 36 s. 12:o. [Undertecknat av S. Följdskrift till: Den afslöjade orthopedien, eller sträcksängs-methoden (Ställningar och förhållanden, november 1857, s 11–35). {Ingår i löpande text. Titel hämtad från innehållsförteckningen.} S:s text tidigare tryckt i Aftonbladet, 30 dec 1857 samt 5 och 8 jan 1858. Utökad upplaga 1858: Om senaste försöket att vanställa ortopedien och hos allmänheten inplanta fördomar mot Gymnastiskt-ortopediska institutet. Sthlm 1858. (Aftonbladets tr). 116 s. 12:o. I den utökade upplagan återges även den efterföljande diskussionen i Aftonbladet, med flera inlägg av G Branting och med svar av S. Brantings inlägg har försetts med kommentarer av S i utgåvan. För ytterligare följdskrifter se: Några ord till belysning av herr professor Gabr. Brantings förnyade angrepp… (1863)] – Ling (1859). Se Dikter, äldre och nyare (1862). – Vid Anders Retzii graf. Sthlm 1860. (Norstedt) [4] s. 4:o. [Undertecknat: H. S–g. Ingår också i: C G Santesson, Afsked och tack till Anders Retzius. I svenska läkare-sällskapets namn. Den 27 april 1860. [Kolofon:] Sthlm 1861. (Norstedt). 8 s. (Se s 6–8.)] – C G Santesson, Afsked och tack till Anders Retzius i svenska läkare-sällskapets namn den 27 april 1860 (1861). Se: Vid Anders Retzii graf (1860) ovan. – Dikter, äldre och nyare. Sthlm 1862–63. (J Beckman). D 1–2. (311, [1] + 275, [1] s). [I första delen ingår dikten Ling, s 41–45 (daterad till 1859), och i andra delen Bellman. Lustspel med sång och ballett i 4 akter, s [135]–274 (daterad till 1846). Diktsamlingen innehåller också ett antal dikter som tidigare tryckts separat. Uppgifter om dessa redovisas under respektive dikt.] – Gymnastik och ortopedi. Belysningar och meddelanden. I, [Rubrik:] Institutet för svensk medikalgymnastik i Bremen, samt dess föreståndares årsberättelser. Sthlm: [Författaren,] 1862. (Norstedt). [1], 24 s. 8:o. [Särtryck ur Hygiea, bd 24, 1862, s [3]–27. Del II av artikelserien, Granskning af skoliosernas etiologi, ibid, s [65]–85, ej publicerad som särtryck.] – [Rubrik:] Några ord till belysning av herr professor Gabr. Brantings förnyade angrepp mot Gymnastiskt-ortopediska institutet och dess föreståndare. [Kolofon:] Sthlm 1863. (J Beckman). [4] s. 8:o. [Undertecknat av S. Följdskrift till: G Branting, Årsrapport till Kongl. sundhets-kollegium öfver sjukvården å Kongl. gymn. central-insitutet år 1861. Sthlm 1863. (A L Norman). 55 s. Följdskrifter: [Rubrik:] Ortopedien och gymnastiskt-ortopediska institutet, bedömda av svenska läkaresällskapet, med anledning af en nyligen publicerad skrift. Utdrag ur protokollet, hållet i Svenska läkare-sällskapet tisdagen den 11 augusti 1863. [Kolofon:] Sthlm 1863. (J Beckman). 18 s. {Består till stor del av ett anförande från F A Cederschjöld till försvar för S. Skriften utgiven av S.}; Attentaterna mot Ortopediska institutet (Aftonbladet, 1 okt 1863) {Omtryckt i S, Gymnastiskt-ortopediska institutets historia (1894; se nedan}; G Branting, [Omslag:] Några upplysningar beträffande orthopediens eller sträck- och tryckmethoden med afseende å Svenska läkare-sällskapets protokoll den 11 augusti 1863. Sthlm 1863. (A L Norman). 27 s, [2] pl-bl. {S lät trycka ett svar på Brantings skrift som delades ut till de fyra riksstånden. Detta har ej kunnat spåras.}; Polemiken mellem Gabriel Branting og Dr. Hermann Sätherberg (Hospitals-Tidenden, 1863, nr 49) {Signerat: R. Omtryckt i F A Cederchjöld (se nedan) }; F A Cederschjöld, Belysning af hr professor G. Brantings ”Upplysningar”. Sthlm 1864. (J Beckman). 35 s.] – Vid aftäckandet af Anders Retzii byst den 13 juli 1863. [Kolofon:] Sthlm 1863. (Norstedt). [4] s. 4:o. [Undertecknat av S. Dikten återges även i: Aftäckandet af A. Retzii byst (Hygiea, bd 25, 1863, s [369]–375 (se s 373). Aftäckandet… även utgivet som särtryck: [Kolofon:] Sthlm 1864, (Norstedt), 8 s (se s 5).] – Vid skålen för den skandinaviska Nordens brödrafolk. Sthlm 1863. (Hörbergska boktr). [4] s. 8:o. [Undertecknat av S. Omtryckt i: Dikter, äldre och nyare, bd 2, 1863 (se under 1862 ovan), s 89–91. Även omtryckt i: Förhandlingar vid de Skandinaviska naturforskarnes nionde möte i Stockholm från den 8 till den 15 juli 1863, Sthlm 1865, (Norstedt), s 741–742.] – Vid skålen för kung Fredrik den sjunde. Sthlm 1863. (Hörbergska boktr). [4] s. 8:o. [Undertecknat av S. Omtryckt under titeln Vid skålen för H. M. Konung Fredrik VII i: Dikter, äldre och nyare, d 2, 1863 (se under 1862 ovan), s 92–94. Enligt not i Dikter… s 89 sång (till melodin Det er et yndigt lande) vid de skandinaviska naturforskarnas festmiddag den 15 juli 1863. Även omtryckt i: Förhandlingar vid de Skandinaviska naturforskarnes nionde möte i Stockholm från den 8 till den 15 juli 1863, Sthlm 1865, (Norstedt), s 736–737.] – Molins fontän. Fotografi af J Jaeger. [Kolofon:] Sthlm 1866. (Norstedt). 30, [2] s, [7] pl-bl, fotogr. [2. uppl s å. Med en dikt av S: Näcken och Ägirs döttrar. Dikt, med anledning av Molins fontän (2. uppl: s [3]–10). Undertecknat: H. S–g.] – Om Gymnastiskt-ortopediska institutet, dess ställning och verksamhet. [Med] bilaga: Öfversigt af institutets inkomster och utgifter m.m. Sthlm 1866. (J Beckman). 28 s, 1 tabellblad (vikt). 8:o. [De bägge skrifterna med samma titel från 1857 och 1866 har olika innehåll.] – Till Vermland af Upsala studenter. [Kolofon:] Sthlm 1869. (Norstedt). [4] s. 8:o. [Undertecknat: H. S–g. Tillfällesdikt med anledning av det nordiska studentmötet i Kristiania 1869.] – Naima. Dramatisk dikt. Sthlm 1870. (J Beckman). 277, [1] s. 8:o. [Versdrama.] – Blomsterkonungen. Bilder ur Linnés lif. [Verso:] Arbetet är illustreradt av artisten C Larsson. [Titelplansch:] Sthlm: Norstedt, 1879. [2], 137, [3] s, [3] pl-bl, ill. [Diktcykel med förklarande kommentarer.] – Helsningssång vid det 12:te Skandinaviska naturforskaremötets öppnande den 7 juli 1880. [Kolofon:] Sthlm 1880. (Kungl. boktr). [4] s. 8:o. [Undertecknat: H. S–g.] – Ur förtryckets natt. Historiskt skådespel i fem akter. Sthlm: Samson & Wallin, 1886. 130 s. 8:o. – Konjander i Amerika. Komedi i tre akter. Efterspel till komedin Hittebarnet af Mig. Sthlm 1887. (I Marcus). 50 s. 8:o. [Hittebarnet är författad av A Blanche (1848).] – Khalifens äfventyr. Dikt i 20 sånger. Sthlm: Samson & Wallin (i distribution), 1888. [4], 113, [2] s. [Omslag: Khalifens äfventyr. Dikt.] – Glädje och sorg. Lyrisk dikt. Sthlm 1889. (Gernandt). [4] s. 8:o. [På titelbladet: ”Säljes för ett välgörande ändamål”.] – Om de spiritistiska fenomenen af En Granskare. Sthlm: A Johnson, 1890. [3], 103 s. 8:o. [Anonym.] – [Omslag:] Gymnastiskt-ortopediska institutets historia. [Kolofon:] Sthlm 1894. (Kungl. boktr). 39 s. 8:o. – Lefnadsminnen. Berättelser, reseintryck och sedemålningar m. m. från min ungdomstid. Sthlm: Z Hæggström, 1896. [iv], 412 s, [1] pl-bl. 8:o. [Boken utkom i fem häften, maj–november 1896.] – Niagara. Jönköping 1910. (Lundgr.) 7 s. 8:o. [Innehåller tre dikter: {J Nybom}, Niagara (s 3–4); (Svar af Herman Sätherberg) (s 4–6) och {J Nybom}, Till Herman Sätherberg (svar) (s 6–7). S:s svarsdikt sannolikt först tryckt i Aftonbladet 1846. Alla tre dikterna återges även i S:s Lefnadsminnen (1896; se ovan), s 390–395.] – [Omslag:] Särtryck av artikelserie i Svenska familj-journalen år 1881, häftena 4, 6 och 12, från badortsstaden Södertälje. [Södertälje: Östra Södermanlands kulturhistoriska förening,] 1981. ([Kolofon:] Södertälje: Hults Tryckeri). [16] s, ill, faks. [Reportage. Består av faksimil av S:s artikelserie, vilken hade rubriken Södertelge.] – 2 akad avh vid LU som respondent 1839 (preses H Reuterdahl) respektive 1843 (preses J Sönnerberg), se Marklin 2:2 (1856), s 77, 94.

Utgivit: Sånger från södern med accompagnement af piano-forte samlade och öfversatta af H S. H 1, Sånger från Spanien. Sthlm 1847. (L J Hjerta). [4], 26 s, musiknoter. [”Musikaliskt bihang till Utflygter på hafvet.” Något ytterligare häfte utgavs ej. Beträffande Utflygter… se häfte 3–4 av Blommorna vid vägen (1841; under egna verk ovan).]

Källor och litteratur

Hfl för Botkyrka (AI: 10), 1821−1825 o Grödinge (AI: 11−12) 1826−35; Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening, Första kompaniet, protokoll 1860–1864, allt i SSA.

Autografier och porträtt af framstående personer, 1 (1889−90); G R G:son Berg, Sätherberg, Karl Herman (NF, ny uppl, 28, 1919); Förnyadt utlåtande af kommiterade för utarbetande af förslag till ordnande af den gymnastiska undervisningen i riket m m (1863); L Holme, Ortopedi och poesi (Tvärsnitt 1993, nr 2); dens, Konsten att göra barn raka (1996); L Johnsson, Ljusets riddarvakt: 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst (1990); J Lagerholm, Södermanland-Närkes nation (1933); S Lagerlöf, Dagbok: Mårbacka, 3 (1932); LU:s kataloger; LUM; Matrikel öfver sällskapet P B:s styrelse … 1863–1864 (1863) o 1874–75 (1874); H Medelius, Med flygande fanor och klingande spel (Fataburen 1983); A Ottosson, Sjukgymnasten – vart tog han vägen? (2005); dens, Gymnastik som medicin (2013); R Porter, The greatest benefit to mankind (1997); Protocoll, hållna hos välloflige borgare-ståndet, vid lagtima riksdagen i Stockholm åren 1847−1848, 1 (1848); O I Skjævesland, Sangerprinsen (2018); J Stenström, Bellman levde på 1800-talet (2009); Sätherberg, Carl Herman (NF, 15, 1891); B Söderberg, Grödinge: en sockens historia från medeltid till nutid (1975); UU:s kataloger.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Herman Sätherberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35085, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hanna Enefalk), hämtad 2024-05-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35085
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Herman Sätherberg, urn:sbl:35085, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hanna Enefalk), hämtad 2024-05-20.