Meriter

Joslin, Mike (Olsson, Philip Elvius), f 4 mars 1894 i Håbo-Tibble, Upps, d 19 dec 1968 i Vendelsö, Österhaninge, Sth. Föräldrar: veterinären Nils Olsson o Bengta Olsdtr. Cirkusakrobat, lantbrukselev på Sollentunaholms gård, Sth, elev vid en dansk lantbruksskola o därefter förvaltare på godset Kronlund, Stenstrup, Danmark, 11–13, lärare vid Rosters lantbruksskola, Tröndelagen, Norge, 14, studier vid tekn aftonskola, därefter högre tekn studier vid Princetons univ, New Jersey, USA, 15–16, som USA-medborgare krigsfrivillig i Frankrike 16–18, ingenjörsex vid Princeton 19, försäljn:chef o tekn ledare vid Hersey chokladfabrik, Philadelphia, samt därefter egen företagare i branschen 20–23, bosatt på Guldkusten (nuv Ghana) 23–46, entreprenör för brittiska väg- o vattenbyggnadskåren 24–31, drev egna guld- o diamantgruveföretag 31–46, återvände till Sverige 47, förf, föreläsare.

G 1) 18 april 37 (–46) i Sthlm, Kungsh, m Signe Eleonora Elvy Hällqvist, f 15 okt 1915 där, Matt, dtr till styckmästaren Karl Fredrik Leonard H o Regine Charlotta Eleonora Andersson samt senare omg Särnemark o Wessberg; 2) 26 aug 47 i Österhaninge, Sth, m keramikern Gunborg Linnea Wikdahl, f 24 juli 20 i Helsingborg, dtr till tulltjänstemannen John Mauritz W o Anna Cornelia Bose.

Biografi

De mångsidiga kunskaper och erfarenheter, som J skaffat sig under sin tidigare växlingsrika levnad, kom honom väl till pass i verksamheten på Guldkusten. Hans uppdrag där var att för den brittiska regeringens räkning leda väg- och brobyggnadsarbeten och anlägga järnvägar samt att i samband därmed företa kartläggningar och geologiska undersökningar. Tack vare medfödda ledaregenskaper, oräddhet, energi, kraftig fysik och inte minst gott handlag med de infödda lyckades han slutföra sina åligganden till belåtenhet. Han använde sig av effektiva arbetsmetoder och tillämpade ackordslön och kompensationsledighet.

På expeditionerna till de inre delarna av landet gällde det att bryta sig igenom den svårforcerade djungelvegetationen i kamp mot hetta, skyfall, ormar och vilda djur. Den fastställda marschordningen kunde när som helst rubbas eller avbrytas av en strid på liv och död med lejon, elefanter, krokodiler och insektssvärmar. Allt dödande skedde dock uteslutande i försvars- eller provianteringssyfte. Någon nöjesjakt förekom inte.

Med sin enastående förmåga att alltid finna utvägar ur brydsamma situationer och med sina praktiska färdigheter, som bl a bestod i kirurgiska ingrepp, blev J mäkta populär, trots att han kunde vara skarp i tonen och hård i nyporna när så behövdes. Alla visste att han tog de svagares parti mot hövdingarnas och medicinmännens godtycke.

J behärskade flera afrikanska språk förutom en del dialekter. På grund av denna färdighet anförtroddes honom uppdraget att medla i en långvarig konflikt mellan tre av de största stammarna (seffy, wassamenti och deenkyra) och som belöning utnämndes han till konung (hövding) över det omstridda området Nkonja under namnet "Patta-paamalita" (=Den starka handen). En kuslig episod upplevde J, när han av seffystammens kung Kwami-Tano invigdes till blodsbroder och därvid nödgades spela med i grymma urtidsriter. Som egen företagare framträdde J genom att köpa in och driva guldgruvorna i Akankoo och Dompoasi samt diamant- och guldfyndigheterna i Ahirri. Han drev också sågverk, gummifabrik och båtvarv.

Med sitt militära förflutna från första världskriget fick J tillfälle att en kort tid under det andra världskrigets slutskede göra en insats för den brittiska armén som anförare av infödingstrupper vid gränsen mot Elfenbenskusten.

En obrottslig lojalitet mot sin arbetsgivare, den brittiska kolonialmakten, hindrade dock ej J från att kritisera dess hänsynslösa behandling av landets urinvånare. Han kämpade konsekvent för deras självbestämmanderätt och bidrog därigenom till deras slutliga frigörelse.

Om sitt skiftande liv bland Guldkustens primitiva folk har J berättat i sina böcker. De grundar sig på direkta dagboksanteckningar, varför de bevarar en förunderlig omedelbarhet. Han var skicklig att hantera ritstift, pensel och kamera och hans stil har obestridliga estetiska kvaliteter. Etnografiska fakta skjuts in under framställningens gång eller meddelas i större sammanhang genom att han återger vad infödingarna berättat om sina upplevelser.

Den sällsamma muntliga sagotraditionen om spindeln Anansi, som genom list och förslagenhet överlever hotet från långt mäktigare varelser och kan sägas representera ett slags afrikanskt människoideal, har J nedskrivit och översatt. Han har också författat en rad pojkböcker och tidskrifts- och tidningsartiklar. Han var en fängslande föredragshållare.

Författare

Gunnar Wallin

Arkivuppgifter

Omfattande samlingar av etnografiskt och zoologiskt material har han donerat till Etnografiska museet och Riksmuseet, och han har även upprättat ett privatmuseum i Vendelsö.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Med Mike Joslin på Guldkusten. Sthlm 1937. 318 s, 19 pl-bl, 1 karta. [Föret.] 2.-4. uppl så. 5.-6. uppl 1938. [Ny uppl] Sthlm 1954. 284 s, 8 pl-bl. (FIB:s Resor och äventyr [omsl].) Övers Wiesbaden 1957. — Äventyr på Guldkusten. Sthlm 1938. 200 s. — Med Mike Joslin i obesegrade djungler. Sthlm 1947. 251 s. [Ny utg med tit:] Obesegrade djungler. Sthlm 1956. 286 s, 8 pl-bl. (FIB:s Resor och äventyr [omsl].) Övers Wiesbaden 1958. — Guld, pärlor och reptiler. Sthlm 1950. 293 s, 8 pl-bl, 2 kartor. [Ny uppl] Sthlm 1958. 283 s, 4 pl-bl. (Ibid.) övers: Khvn [1951], (Svart maskerade,) Stavanger 1953, Wiesbaden 1959. — Anansi Sem. Spindelsagor från Guldkusten. Nedtecknade. Återgivna av H Granberg. Sthlm 1952. 295 s. Övers Munchen 1960. — Ur medicinmännens våld. Sthlm (tr Hfors) 1953. 212 s, 6 pl-bl, 2 kartbl. Övers: Oslo 1955, Wiesbaden 1955. — Bofo. Sthlm (tr Hfors) 1955. 195 s, 8 pl-bl. — Kwassi. Sthlm (tr Uddevalla) 1955. 151 s. Övers Oslo 1958. — Appo Akka, djungelpojken. Sthlm 1959. 166 s. (Saga, 375.) — Jag lever på övertid. Sthlm 1960. 158 s, 8 pl-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Sv förf:lex 1941—50, 1951— 55 o 1956—60 (1953—63); A Tallberg, nekr i DN 20 dec 68.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mike Joslin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12222, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wallin), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12222
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mike Joslin, urn:sbl:12222, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wallin), hämtad 2024-04-25.