Meriter

Hultman, Johan, f omkr 1666, d 19 dec 1735 i Sthlm, Hovf. Anställd hos hovkansler N Gyldenstolpe 89, lakej hos kronprins Karl 94, k taffeltäckare från 1 jan 12 (likv:handl 22 aug 33).

G 1) 7 febr 97 i Sthlm, Hovf, m Margareta Månsdtr Rahm, d 7 mars 10 (enl bouppt; begr 9 mars i Klara) där; 2) 4 april 25 där, Hovf, m Anna Christina Biörk.

Biografi

Uppgifterna om H:s levnadsbana är sparsamma och härrör huvudsakligen från honom själv. I sin ungdom skulle han, vilket inte förefaller sannolikt, ha varit åsyna vittne till den danska prinsessan Ulrika Eleonoras ankomst till Helsingborg, hennes förmälning med Karl XI på Skottorp och de nygiftas intåg i Sthlm 1680. 1684 skall han ha vunnit anställning hos "grevinnan Rependal" — dvs hovmästarinnan hos änkedrottning Hedvig Eleonora, Occa Johanna Riperda från Nederländerna, änka efter generalguvernören Erik Stenbock. Efter grevinnans död 1686 trädde han i tjänst hos hennes styvdotter, kammarfröken Hedvig Eleonora Stenbock, i vars sällskap han fick fara till "de kejserliga varma baden". Då hon 1689 gifte sig med N Tessin dy, kom han i tjänst hos hovkanslern Nils Gyldenstolpe, som 1690 blev k råd och guvernör för prins Karl. Hans synes ha gjort sig mycket omtyckt i Gyldenstolpes hus och förmodligen har denne ordnat det så, att H 1694 antogs som lakej vid hovet med tjänstgöring hos den unge prinsen. Han följde dock inte Karl XII, då denne 1700 gick i fält. Först 1707 överfördes han på kungens befallning till fälthovstaten. I slutet av sommaren 1707 anlände han till högkvarteret i Altranstädt och befann sig sedan i kungens följe till dennes död 1718. Från nyåret 1712 — enligt andra uppgifter redan 1711 — tjänstgjorde han som taffeltäckare, dvs hade hand om "silverkammaren" och svarade för det k bordets dukning. I denna syssla kvarstod han till sin bortgång 1735.

Det är givetvis mindre de rent yttre konturerna till H:s i och för sig händelserika men anspråkslösa levnadslopp, som ådragit sig eftervärldens uppmärksamhet, utan fastmer den konstlösa skildring av sina upplevelser i Karl XII:s tjänst 1707—18, som H 1734 överlämnade till Fredrik I och Ulrika Eleonora. Skriften, som ingående och förtjänstfullt analyserats av W Lendin (KFÅ 1944) och här endast skall bedömas med avseende på sitt allmänna källvärde, består av tvenne huvuddelar, kallade Annotationer och Anmärkningar. Den förra utgör ett itinerarium med korta noteringar av tid och rum för kungens marscher under hela kriget 1700—18. Den senare kan betecknas som H:s memoarer eller minnesanteckningar och sträcker sig i tiden 1707—18.

Redan 1705 var H färdig med ett utkast till Annotationerna, som behandlade tiden från krigsutbrottet 1700 till högkvarterets förläggning till Rawicz i nov 1704. Uppgifterna grundade sig enligt hans egen utsago på "allmänna relationer och landcharter". Detsamma torde vara fallet med fortsättningen fram mot 1707. Denna del av Annotationerna (1700—1707) äger därför ett ganska måttligt värde. De hårt rådbråkade ortnamnen erbjuder dessutom ofta svårighet vid identifieringen. Helt annorlunda ter sig avsnittet 1707—18. Här rör det sig om mer eller mindre dagliga uppteckningar. En jämförelse mellan marschrouten hos H och hos Jöran Nordberg i hans bekanta Konung Carl den XII:s historia ger på det hela taget en god överensstämmelse för fälttåget mot Ryssland 1707—09. På enstaka punkter är H:s noteringar tom fylligare än Nordbergs. Sålunda anger H noggrant de tider, då kungen besökte de olika förbanden för att under längre förläggningar göra sig underrättad om "kvarterens" beskaffenhet och soldaternas villkor.

Från forskningens synpunkt ligger Annotationernas värde i uppgifterna från fälttåget 1707—09. Vad som i övrigt omtalas är av rätt ringa intresse. Däremot har de sin givna betydelse som själva ryggraden i H:s minnesanteckningar, de s k Anmärkningarna. Dessa har tillkommit i sen tid, förmodligen i början av 1730-talet med därav följande begränsning i sin användbarhet som historisk källa. H var själv medveten om att han med sin "åldrige och darrande hand" inte var i stånd att ge en mera ingående skildring av kungens bedrifter eller helt åskådliggöra hans "högvishet, rättrådighet och Gudsfruktan". Men han ville hårt hålla sig till vad han själv sett och häri ligger i viss mån styrkan i hans minnesanteckningar. Han ägde inga förutsättningar för ett historiskt författarskap på högre nivå. Hans horisont var snäv, hans förbindelser med de tongivande kretsarna i kungens omgivning var så gott som obefintliga och hans allmänna informationsmöjligheter begränsade. Hans dagliga tjänstgöring hos Karl XII förde honom visserligen i nära kontakt med kungen, men distansen dem emellan medgav inga förtroliga meddelanden. Han saknade djupare förståelse för kungens egenartade psyke och tragiska öde. Han var naiv och trohjärtad, beundrade sin herre och var honom varmt tillgiven men stod helt främmande för politiska synpunkter och militära avgöranden. Tyngdpunkten i hans minnesanteckningar är att söka i de livliga skildringar han givit av situationer, som han själv upplevt, t ex vid Poltava och vid kalabaliken i Bender. Åtskilliga minnes- och sakfel och en ibland förvirrad kronologi kan inte förta intrycket av minnesbildernas intensitet och allmänna trovärdighet.

Man har diskuterat anledningen till att H skrev ned sina hågkomster. Tidpunkten för deras tillkomst på 1730-talet sammanfaller med den våg av Karl Xll-beundran, som vid denna tid gick över landet och skickligt tillvaratogs av hattpartiet i dess ryskfientliga propaganda. Naturligtvis kan det tänkas, att denna allmänna stämning spelat in som motiv, men den främsta drivkraften till H:s aktivitet låg på det rent personliga planet. H:s "honnetta ambition" var att bli köksmästare vid hovet. Hans mening var tydligen att fästa höga vederbörandes uppmärksamhet vid hans tidigare prestationer i Karl XII:s tjänst för att underlätta en åtrådd befordran, vilken dock uteblev. Med finurlig beräkning slutar H sina minnesanteckningar med en effektfull scen från Karl XII:s sista levnadsdag, ofta återgiven i litteraturen. Kungen hade, berättar han, på söndagsmorgonen den 30 nov 1718 iklätt sig "nya, rena blå kläder", åhört högmässan, ätit middag, övervarit aftonsången samt ridit upp till löpgravarna framför fästningen. "Samma afton, då jag emellan kl 8 och 9 uppbar mat för H M:t uti approcherna, tog H M:t mig uti min rockknapp och i nåder sade till mig: nu skall du vara köksmästare." På H:s anhållan om skriftlig fullmakt svarade kungen, att saken skulle ordnas, när man kom tillbaka till högkvarteret i Tistedalen. Glad i hågen satte sig H efter ankomsten till sitt kvarter att själv skriva ut sin fullmakt. När han nått till hälften därav, kom en lakej "med den bedrövliga Posten, att en kula träffat H M:t vid dess vänstra tinning och utgått igenom dess högra". Kungens löfte att göra H till köksmästare är onekligen skickligt arrangerat. Men även om skildringen på denna punkt är föga övertygande, råder det ingen tvekan om Karl XII:s uppskattning av H:s tjänster under de många krigsåren. När underrättelse anlänt till Bender, att H:s hustru avlidit, efterlämnande fyra minderåriga barn, förordnade kungen 8 juni 1711 att H skulle erhålla 200 dlr smt årligen till barnens uppfostran. Även om pengarna endast sporadiskt synes ha utbetalats, vittnar gåvan om det värde kungen satte på sin trogne tjänare.

Författare

Sven Grauers

Arkivuppgifter

Handskrifter till H:s minnesanteckn:ar manuskriptsaml, RA, i UUB (F 134) o LSB (Hist 185), samtl underteckn av H med vissa ändr:ar av hans hand men ej f egenhändiga, se Lendin nedan a a. •— brev från H till N Gyldenstolpe i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: I Jesu nampn enfalldige doch sanfärdige annotationer och anmärkningar öfver . . . Carl den XII :tes . . . hjelte-bedrifter . . . (Handlingar hörande till konung Carl XII :s historia [utg G Floderus], d 1, Sthlm 1819, s I—XI, 12—184).

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, K arkiv vol 20, Likvidationer, RA; Hovstatens huvudböcker 1679, 1680, 1694—96, 1711, Hovkontorets brevböcker 1706—07, 1711—12, 1735, Hovkontorets handhar, allm, 1692—1723, SIA; Nedre borgrättens bouppt:ar 1720—29, SSA.

F Böök, Taffeltäckare H (SvD 18 mars 1944); dens, H:s religion (ibid 24 mars 1944); dens, H:s biografi (ibid 24 april 1944); S Grauers, Med Karl XII i fält under de första krigsåren. Hovstat, bespisning o ut-skänkning (KFÅ 1964); G Jacobson, Karl XII i götisk historieskrivn (KFÅ 1941); W Lendin, Taffeltäckaren H :s anteckn:ar om Karl XII (KFÅ 1944); J Nordberg, Konung Carl XII:s hist, 1—2 (1740); F Wern-stedt, Bidr till taffeltäckaren J H :s biogr (KFÅ 1934).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Hultman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13882, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-05-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13882
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Hultman, urn:sbl:13882, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-05-19.