Meriter

Swensson-Tollin, Albert Kaleb, f 31 mars 1868 i Lerbäck, Ör, d 21 sept 1952 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: predikanten Erik Albert Svensson o Augusta Andersson. Gjutarlärling vid Köpings mekaniska verkstad, metallgjutare vid H Halldin & Co, Örebro, 85, vid Nordenstedt & Holm, Uppsala, 87–88, soldat i Frälsningsarmén (FA) 16 jan 88, genomgick FA:s krigsskola 88, kadett 2 aug 88, löjtnant 11 febr 89, kapten 12 nov 89, adjutant 13 jan 93, chef för Karlskrona division 19 jan 93, stabskapten 26 juli 94, chef för Göteborgs division 10 jan 95, för Helsingborgs division 6 jan 97, för Norrköpings division 13 maj 99, major 10 dec 98, chef för Dala division 18 aug 01, brigadör 25 juli 02, chef för Sundsvalls division sept 04, permitterad jan 05, erhöll avsked 22 febr 05, allt vid FA, en av stiftarna av Sv frälsningsarmén o ledare där juni 05–42, överste där 12.

G 1) 10 dec 1895 i Gbg (vb för Sthlm, Hedv El), m brigadören vid FA Selma Fredrika Engström, f 11 feb 1877 i Eskilstuna, d 28 juni 1913 i Sthlm, Maria, dotter till smeden Adolf Fredrik E o Fredrika Charlotta Pettersson; 2) 1 dec 1916 i Sthlm, Maria, m småskollärarinnan Judit Matilda Westin, f 27 feb 1892 i Vätö, Sth, d 25 nov 1918 i Sthlm, Kungsh, dotter till handlanden Andreas W o Maria Matilda Pettersson; 3) 8 juni 1920 i Sthlm, Kungsh, m Anna Maria Olin, f 8 dec 1897 i Åbo, Finland, d 15 sept 1954 i Sthlm, Kungsh, dotter till stadstjänaren Anders Johan O o Maria Elisabet Södersten.

Biografi

Kaleb S var en av Svenska frälsningsarméns grundare 1905 och dess högste ledare fram till 1942. Fadern var en av pionjärerna inom Svenska missionsförbundet; S växte alltså upp i ett frikyrkligt hem men fattade som ung ett intresse för en annan rörelse än den som fadern representerade, nämligen FA. Vid 22 års ålder, 1888, fattade han beslutet att bli soldat i denna och engagerade sig i kåren i Uppsala.

S avancerade snabbt. Efter genomgången krigsskola samma år blev han officer och redan 1893 blev han utnämnd till divisionschef i Karlskrona med stabsadjutants grad. Därefter förflyttades han till Göteborg där han gifte sig med Selma Engström som också var engagerad i FA. De blev, i enlighet med FA:s jämlikhetstanke, båda befordrade till majorer och fick därefter order att bli divisionschefer i Helsingborg. 1903 befordrades de till brigadörer. Då hade framför allt S redan utvecklat en vänskap med rörelsens ene grundare, William Booth.

Trots relationen till William Booth var det just dennes arméliknande organisation av FA som S successivt blev allt mera skeptisk till. Redan 1902 tog därför han och några vänner, troligen predikanten Erik Gustaf Almqvist och fabrikören Karl Viktor Hjertman, initiativ till ett reformförslag där den autokratiske generalen vid sin sida skulle ha en ”kongress” av valda ombud. Man föreslog att även den gemensamma, toppstyrda ekonomin skulle förändras så att de enskilda kårerna fick rätt att äga sina kyrkolokaler och ha större inflytande över sin ekonomi. Dessutom föreslogs att FA skulle börja praktisera dop och nattvard, liksom övriga kyrkor i Europa. Detta sammanfattades i en skrivelse som i januari 1903 överlämnades till stabschefen för högkvarteret i London som då var på besök i Stockholm.

Denna brytning mellan det anglosaxiska armésystemet, som William Booth introducerat, och det svenska demokratiska folkrörelsesystemet, som S och hans närmaste allierade stod för, kan mycket väl ses som en typ av kulturkrock. Förslaget till förändring i skrivelsen avslogs nämligen relativt omgående av ledningen i London med hänvisning till att man inte kunde göra ett specifikt undantag för svenska förhållanden i en världsvid organisation. Detta avslag ledde till en lång och besvärlig konflikt på svensk mark. Missnöjet med såväl organisationsformen som den orubbliga responsen från general Booth själv på skrivelsen ledde på sina håll till mycket diskussion.

Efter en mer än två år lång och konfliktfylld process avskedades S, Almqvist och Hjertman 1905, dock med möjlighet att återkomma i tjänst efter att ha rättat in sig i ledet. Detta väckte ännu mera ont blod och FA i Sverige gick därmed in i sin historiskt svåraste tid. Individer och kårer valde sida i striden och kårerna i Dala-Järna och Sundsvall beslutade att kollektivt lämna FA. S, Almqvist och Hjertman valde då att stå fast vid sin ståndpunkt – att inte gå med på högkvarterets i London krav på rättning i ledet – och splittringen var därmed ett faktum. Under ledning av S bildades därför under midsommarhelgen 1905 Svenska frälsningsarmén i Stockholm.

Svenska frälsningsarmén blev med S som ledare – större delen av tiden med titeln överste – ett mellanting av hans barndoms Missionsförbund och hans erfarenheter från den internationella FA. Från den senare togs officersbeteckningarna, uniformskravet och inriktningen på socialt arbete, även om församlingarna/kårerna egentligen satte den andliga verksamheten främst. Från Missionsförbundet hämtades den starka kongregationalismen, att varje församling skulle vara självstyrande och självförsörjande, samt de allmänkristna ritualerna dop och nattvard. Styrningen blev en kompromiss som i stort följde det reformförslag som S och hans kolleger presenterat för högkvarteret i London, en kongress som bestod av kårofficerarna och valda ombud.

1905 startades samfundets tidskrift, Svenska frälsningsarméns tidning, inledningsvis benämnd Svenska stridsropet. Detta husorgan spreds i stora upplagor genom enträgen lösnummerförsäljning. Från 1945 kallades tidskriften Vår fana och gavs ut under det namnet fram till 2015 då den lades ner. Någon egen missionsverksamhet i andra länder blev det aldrig, men Svenska frälsningsarmén stödde vid upprepade tillfällen andra initiativ, t ex Svenska missionsförbundets mission i Kongo.

I slutet av 1930-talet hade Svenska Frälsningsarmén, under S:s ledning, vuxit till 32 kårer och 62 utposter. Kyrkan drev då sju barnhem och två slumstationer och hade cirka 2 000 medlemmar. S stod kvar som samfundets högste ledare i närmare 40 år. Han avgick först 1942. Drygt trettio år senare efterträddes han för en tid, 1974–77, av sonen Stig Tollin.

Antalet kårer i Svenska frälsningsarmén varierade genom åren, men antalet medlemmar rörde sig på ungefär samma nivå fram till 1990-talet, då kyrkan hade ungefär 2 300 soldater. Därefter tappade rörelsen snabbt medlemmar och efter drygt 100 år var antalet kårer nere i 25. Antalet soldater hade sjunkit till 200. Svenska frälsningsarmén valde då att först bli ett icke-territoriellt distrikt inom Missionskyrkan och därefter en del av den 2013 nybildade Equmeniakyrkan. 2015 avslutades verksamheten helt, distrikten upplöstes och fastig­heter såldes, t ex det centrala armétemplet i Jönköping.

S var en uppskattad predikant och sångförfattare. Hans psalmer finns bl a representerade i Psalmer och sånger. Där återfinns t ex ”Ett banér, ett härligt, strålande av hopp” (nr 656), översatt någon gång före 1907, och ”Sjung till Jesu ära” (nr 662).

Författare

 Jan-Åke Alvarsson

Arkivuppgifter

S:s berättelse om sitt liv, i avskrift hos SBL.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Svenska frälsningsarmén. Minnesskrift till tjugufemårsjubileet. Sthlm: Svenska frälsningsarméns högkvarter, 1930. 207, [1] s, fotogr. [Titelrubrik: 1905–1930. Enligt innehållsförteckningen har S skrivit huvuddelen av texten. Övriga kapitel har E G Almkvist eller O Hultkrantz som författare.]

Tryckta arbeten (bidrag): Svenska frälsningsarmén (Nordisk familjebok, 3., väsentligt omarbetade och koncentrerade upplagan, Sthlm: Nordisk familjebok ab, 1933, sp 898). [Signatur: K. S.–T., d v s Kaleb Swensson-Tollin.] – Mitt liv. Anteckningar av K S-T, Svenska Frälsningsarméns grundare, genom E G Borg (Vår fana, årg 80, 1984, nr 4–årg 82, 1986, nr 10). [Publicerad i 63 delar.] – S:s bidrag i övrigt har ej efterforskats.

Källor och litteratur

Källor o litt: Frälsningsarméns arkiv, officersrulla nr 1, RA.

J-Å Alvarsson, Kaleb Swensson-Tollin (Svenskt frikyrkolexikon, 2014); H Boström, Samfundet Svenska Frälsningsarmén lägger ned (Dagen 10 juni 2015); T Kjäll, Korsets färger bära: berättelsen om frälsningsarmén i Sverige under åren 1882–1982, 2 (1972); U Sundblad o M Abrahamsson, Under Golgata banér: Svenska frälsningsarmén 90 år: 1905–1995 (1995); G Westin, Svenska Frälsningsarmén (Svenska folkrörelser, 2, 1937).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Swensson-Tollin Albert Kaleb, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34974, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Åke Alvarsson), hämtad 2024-06-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34974
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Swensson-Tollin Albert Kaleb, urn:sbl:34974, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Åke Alvarsson), hämtad 2024-06-06.