Meriter

2 Swärd, Stig Bertil Magnus, son till S 1, f 22 jan 1915 i Sthlm, Osc, d 28 maj 1993 där. Studentex vid h reallärov på Östermalm i Sthlm 9 maj 34, e o kammarskrivare i Generaltullstyr aug 36, sekr vid Statens handelskommission 7 sept 39–31 mars 43, vid Sveriges allmänna exportfören 1 april 43, 1:e sekr där 48, sv ombud vid handelsförhandl:ar med Sovjetunionen, Jugoslavien m fl länder 46–53, tf 1:e sekr i UD:s pressbyrå 48, 1:e sekr där 50–53, 1:e ambassadsekr i Washington 53–55, beskickn:råd i Paris med tjänstgöring vid Sveriges permanenta delegation hos OEEC 55, byråchef i UD:s handelsavd juni 57, utrikesråd o bitr chef där 1 okt 59, ordf i handelsförhandl:ar med Sovjetunionen 59–61, Polen 60–61 o GATT 60–61, ordf i 1961 års oljelagr:komm april 61–maj 62, generaldir för Riksnämnden för ekon försvarsberedskap juni 61 (tilltr 1 okt 61) samt för dess ersättare Överstyr för ekon försvarsberedskap (tilltr 1 jan 62), ordf i Exportkreditnämnden 62–83, i granskningsnämnden för försvarsuppfinningar 66–68, generaldir o chef för Kommerskoll 1 april 66, v ordf i styr för Sveriges exportråd 72–80, sakk vid Handelsdep 73–80, ordf i Clearingnämnden jan–dec 74, i rådgivande nämnden för Importkontoret för u-landsprodukter 75–79, i EFTA:s Portugalfond 77–83.

G 25 mars 1941 i Sthlm, Engelbr, m Louise Elin Anna Holmgren, f 22 nov 1907 i Jönköping, Smålands art, d 10 dec 1970 i Sthlm, Osc, dotter till överstelöjtnanten Andreas H o friherrinnan Maria Lovisa Kristina Falkenberg af Bålby samt tidigare g m bankkamreren Otto Robert Fredriksson Brummer.

Biografi

Några år efter studenten 1934 började Bertil S – en central gestalt vid utformningen av svensk handelspolitik efter andra världskriget och en av arkitekterna bakom Sveriges strävan mot frihandel inom GATT, OEEC, EEG och EFTA – arbeta vid Generaltullstyrelsen. I samband med andra världskrigets utbrott knöts han till Statens handelskommission, som i den uppkomna extraordinära situationen fick i uppgift att handha regleringsåtgärder beträffande varuutbytet med utlandet. Arbetet gav S viktiga inblickar i gällande villkor inom områden som försörjning och transporter. Ytterligare kunskaper om handel med omvärlden vann han senare som sekreterare vid de svenska exportföretagens branschorganisation, Sveriges allmänna exportförening. S kom då att särskilt arbeta med östeuropeiska frågor och deltog tillsammans med sin chef och mentor Torsten Vinell i den stora svenska handelsdelegation som 1946 besökte Moskva, en av många orter han skulle få stor anledning att besöka i förhandlingsärenden efter det att han 1948 knutits till UD.

På UD var S inledningsvis placerad vid pressbyrån, för att från 1953 och några år framåt tjänstgöra vid handelsavdelningen vid den svenska ambassaden i Washington. Hans expertis i frihandelsfrågor resulterade i att han 1955 utnämndes till beskickningsråd vid Sveriges OEEC-delegation i Paris. Två år senare övergick S till handelsavdelningen vid UD och fick 1959 utrikesråds titel. På denna post var S med om att 1960 ro i land EFTA-avtalet, som innebar att Sverige, Storbritannien, Schweiz, Österrike, Norge, Danmark och Portugal – vilka alla stod utanför Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) – bildade ett eget frihandelsområde.

1961 utsågs S till generaldirektör för Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt (med tillträde vid årsskiftet 1962) för Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. På så vis återkom han till delvis samma frågor som han sysslat med under krigsåren. Uppgiften var att trygga den svenska industrins försörjning av viktiga råvaror och andra produkter. Omfattande lager byggdes upp och avtal slöts om produktion vid särskilt utsedda s k K-företag, bl a Svenska Rayon ab som i Vålberg tillverkade viskos, en viktig beståndsdel i kläder och bildäck. Ryktet om S:s kompetens och arbetsförmåga resulterade även i att han 1962 blev ordförande i Exportkreditnämnden.

1966 utsågs S till generaldirektör och chef för Kommerskollegium. Denna centrala myndighet för näringslivsfrågor hade i samband med att ett av de återstående kristidsorganen från beredskapsåren, Statens handels- och industrikommission, lades ner kraftigt förstärkt sin profil på utrikeshandelns område. Större delen av kommissionens permanenta arbetsuppgifter överfördes till kollegiet liksom administrationen av alla utrikeshandelsregleringar gällande industrivaror.

Kort efter S:s utnämning uppdrogs åt Kommerskollegium att utreda vissa frågor om det då föreslagna europeiska frihandelsområdet. Över huvud taget var detta en period då kollegiet – efter hörande med berörda näringslivsorganisationer – till regeringen levererade rader av utredningar som underlag för Sveriges ställningstaganden vid handelspolitiska förhandlingar inom såväl GATT och OEEC som med enskilda länder. Kommerskollegium stod för grundläggande faktaredovisningar och rekommendationer. Vid föredragningar på Handelsdepartementet fastställdes så de svenska förhandlingsmålen, varefter UD svarade för upplägg och genomförande av förhandlingen. Under lång tid satt S som en spindel i nätet utan att synas så mycket utåt. Hans experter deltog i alla faser och svarade i hög grad för kontinuiteten eftersom befattningshavarna inom Kanslihuset ofta skiftade. Till saken hör att kollegiets yngre tjänstemän inte sällan fortsatte sin karriär i departementen. Allt detta gav en särskild tyngd åt S i hans arbete med olika handelspolitiska frågeställningar.

Omkring 1970 uppkom frågor om Kommerskollegiums framtid. Verket hade alltjämt flera centrala uppgifter på inrikesområdet, hanterade på industri-, bergs- respektive elbyråerna. Under myndigheten hörde även Statens elektriska inspektion och Sprängämnesinspektionen. En utredning skissade på ett ”storkollegium” med utvidgade och nya ansvarsområden. Efter en dragkamp mellan Handels- och Industridepartementen valde dock regeringen att begränsa kollegiets ansvar till handelspolitik och utrikeshandel. I stället inrättades 1973 Statens industriverk varvid ett antal inrikesbyråer från kollegiet kom att utgöra kärnan. Avlövningen av Kommerskollegium gjorde att S valde att lämna sin tjänst för att bli sakkunnig vid Handelsdepartementet. Under dessa sina sista aktiva år ledde han ett flertal förhandlingsdelegationer.

S verkade inom vida handels- och näringspolitiska fält och samarbetade med en rad personer inom näringsliv, politik och administration. Under S:s år som generaldirektör var inte minst kontakterna med handelsminister Gunnar Lange (bd 22) och Sveriges industriförbunds direktör Wilhelm Paues (bd 28, s 736) viktiga.

Utan tvivel utgjorde de sju åren på Kommerskollegium kulmen i S:s handelspolitiska gärning. Då kunde en rad viktiga förhandlingar slutföras: tullavvecklingen i EFTA-kretsen, frihandelsavtalet med EG och Kennedyrundan inom GATT. Alla utgjorde de förutsättningar för den utveckling som längre fram ledde till ett svenskt medlemskap i EG/EU och inrättandet av GATT:s efterträdare WTO.
Den reslige S, som hade en närmast blygsam personlig framtoning, kom med sin pondus, sitt intellekt och sin breda erfarenhet att bli något av en fadersfigur för en hel generation yngre svenska handelspolitiska experter.

Författare

Bo G Hall

Källor och litteratur

Källor o litt: Det svenska urverket: Kommerskollegium 350 år, ed B G Hall (2001); Statskal; Väd. – Nekr:er i SvD 8 o 9 juni 1993.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Stig Bertil Magnus Swärd, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo G Hall), hämtad 2024-06-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35021
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Stig Bertil Magnus Swärd, urn:sbl:35021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo G Hall), hämtad 2024-06-06.