Meriter

Söderqvist, Per Erik Åke, f 13 sept 1933 i Sundsvall, d 2 maj 1987 i Vaxholm. Föräldrar: folkskolläraren Karl Hilbert S o Karin Lovisa Stadin. Studentex vid i H a l i Karlstad 3 maj 54, volontär på Karlstads-tidningen, reporter på DN 55, bitr pressombudsman vid Sveriges Radio 1 dec 56, red:sekr på Aktuellt 2 sept 58, tf chef för TV:s nyhetsred 59, chef där 1 sept 61, chef för TV:s underhålln:avd 1 jan 63–31 mars 64, drev serveringen Lustgården, Grisslehamn, Upps, programdir vid Svensk TV-produktion ab 1 april 64–febr 65, startade eget produktionsbolag inom marknadsföring o PR för restaurangbranschen, krögare på Café Skandia 71, på Restaurang Victoria 72–76, krögare o delägare av Källaren Diana 76–80, alla i Sthlm, krögare o delägare av restaurang Strand, Vaxholm, 79–81, krögare o ägare av Vaxholms hotell 81, av Restaurang Victoria 86. – Ogift.

Biografi

Åke S var en av de tidiga profilerna på TV, först som Aktuelltchef och sedan på underhållningssidan. Efter tiden på TV ägnade han sig åt marknadsföring och var huvudsakligen verksam inom krogbranschen. S hade ett brinnande intresse för svensk mattradition och sällskapslivet på restaurang. Hans jovialiska krogpersonlighet bidrog till att skapa en mindre pretentiös relation mellan gäst, krögare och personal på storstadens krogscen.

S växte upp på Frösön utanför Östersund och tog studenten i Karlstad. Första anställningen var som volontär på Karlstads-tidningen. 1955 anställdes han som reporter på DN och fortsatte året därpå till Sveriges Radio. 1958 blev han redaktionssekreterare på TV:s nyhetsredaktion Aktuellt för att sedan bli tillförordnad Aktuelltchef och 1961, vid knappt 28 års ålder, ordinarie chef. Ett par år senare gick han över till underhållningsavdelningen för att bli dess chef och TV-underhållare. Främst blev S känd från humorprogrammen med ”Skäggen” – Lasse O’Månsson, Beppe Wolgers, Yngve Gamlin, Jan-Öjvind Swahn, Edward Matz – och Gunnel Broström. Deras humor, med det annorlunda ironiska anslaget, väckte folkstorm. Det var också S som köpte in sketchen Grevinnan och betjänten som visats varje nyårsafton sedan 1976. Programmet fick stark kritik för sin alkoholinriktade underhållning och fick under flera år inte visas. Som TV-man låg S också bakom produktionen Hänt i veckan med Ulf Thorén som programledare samt introducerade krogkabarén som underhållning.

S gick 1964 vidare som programdirektör för ett nybildat TV-produktionsbolag som han tagit initiativet till. Men bolagets verksamhet gick rätt snart i stå när förhoppningarna om att få göra produktioner för skol-TV grusades och det likaså visade sig svårt att få in en fot på den internationella marknaden. I stället startade S ett eget framgångsrikt produktionsföretag inom marknadsföring och PR för restaurangbranschen. Under 1960-talet satte han också tillsammans med Beppe Wolgers upp sommarrevyn Du grabbar på Idéon, skrev böcker med ”fräckisar”, som sålde i massupplagor, samt lagade maträtter såsom stuvad lake och oxsvansragu i TV-programmet ”Matbiten”.

Sin första servering, Lustgården i Grisslehamn, drev S under tidigt 1960-tal. Nästa krog blev Café Skandia på Birger Jarlsgatan 94 i Stockholm, som han arrenderade på kvällarna. Han satsade på husmanskost, gemyt och sång och var alltid själv närvarande, iklädd sitt skinnförkläde – ju mindre pretentiöst desto bättre. När staten tog bort möjligheten att dra av alkohol på representationen, tänkte PR-geniet S till och bl a förvandlades ”Martinimarinerade oliver” till mat.

Tore Wretman var en av S:s vänner och i samband med nyöppnandet av Operakällaren arbetade S med marknadsföring och mycket annat. Kontakten mellan dem underlättades av att S erbjöds ett stambord med egen telefon i Operakällarens restaurang, eftersom han ändå besökte den till lunch och middag varje dag. Han försökte även hjälpa till med att blåsa liv i Operacaféet med hjälp av en ungersk stråkkvartett, men utan nämnvärd framgång. Restaurang Aurora i Gamla stan fick PR-hjälp med diverse ändringar i menyn där bl a björn- och älgstek lades till.

När Wretman köpt Restaurang Victoria i Kungsträdgården erbjöds S att bli ansvarig för driften, vilket han med glädje accepterade. Enligt ryktet fick han jobbet för att betala av sina krogskulder från Operakällaren. Pengar tenderade att rinna mellan fingrarna på honom; aldrig något matematiskt ljus i skolan såg han hellre möjligheter än svårigheter när det kom till affärer och 1971 ledde det till konkurs. S reste sig dock med besked efter den motgången.

Öppnandet av Victoria 1972 innebar en ny era i Krog-Stockholm. Det blev en livsstil att gå ut på krogen. S eftersträvade en gemytlig stämning och verkade för att alla skulle vara lika välkomna. Det var självklart att publiken skulle vara ”mixed” och Victoria blev snabbt en omtyckt samlingspunkt för homosexuella kretsar. Den gamla högstämda servitörsrollen avdramatiserades, ung personal anställdes och alla kläddes i t-shirt med Victoria-loggan och jeans från det trendledande märket Gul & Blå.

Victoria blev mycket populärt. Dörrvakter måste anställas för att hålla ordning på stadens första krogköer. De sena öppettiderna gjorde det möjligt för andra kvällsarbetare att besöka det nya vattenhålet. S var specialist på att mingla, han hälsade på alla, sjöng gärna en sång och tog väl hand om sin personal. Hans uppslag och påhitt var enormt populära. De krävde också viss följsamhet och köksmästaren Jan Forsberg blev specialist på att tolka S:s mat- och menyförslag.

Maten som serverades var förfinat rejäl. Räkorna serverades i en Heja Sverige-potta, strömmingen på S:s vis med svartpeppar. Mannekängsalladen var resultatet av en modevecka när modegästerna bara ville ha sallad, som köksmästaren då travesterade från den klassiska Chef’s salad. Andra rätter var lövbiff med äggula och pepparrot, en sällsynt god köttfärssås, piggvar ugnskokt i sin egen vätska. Stockholms första hamburgare serverades på Victoria efter att Jan Forsberg varit på inspirationsresa i USA. Barchefen Jan Espling bidrog till restaurangens trivsel och charm, liksom dagschefen Stig Carlsson och kvällschefen Anders Gunnarsson, som sedermera skulle bli chef för Café Opera. Många kockar och källarmästare i Stockholm fick sina första jobb hos S på Victoria.

1976 erbjöds S delägarskap med Nils Emil Ahlin och Mats Öhrn i Källaren Diana på Brunnsgränd i Gamla stan. Tore Wretman som figurerat i bakgrunden sålde sin del till S. Även Diana blev en framgång. Ahlin och S hade träffats i Karlstad redan 1960 och hade mycket gemensamt. Båda älskade att underhålla sina gäster med sång. Idésprutan S ställde en stor eka i fonden som den skickliga kallskänkan Karin Chädström fyllde med fantastiska sillanrättningar. Maten var baserad på husmanskost och mycket vilt, bl a ripsufflé. S tog också initiativ till en privat medlemsklubb, Diana Privée, som emellertid stängdes av myndigheterna eftersom klientelet var så selekterat.

S förespråkade den svenska maten – på krogen, i böcker och i TV-program. Han inledde sin krögarbana som gäst och skaffade sig på så sätt matintresse och kunnighet som sedan förfinades genom arbetet på krogen och genom det ständigt arbetande PR-sinnet. Nils Emil Ahlin har beskrivit S som en stor visionär med magnifika idéer som låg helt rätt i tiden (Swanberg). Han var en charmerande man med en personlighet som drog många människor till sig.

1979 övertog S sommarrestaurangen Strand i Vaxholm, bjöd på skärgårdsromantik och mat på samma tema. Två år senare köpte han Vaxholms hotell som han drev tillsammans med källarmästaren Nicky Forbes och köksmästaren Ulf Lindbom. Även i Vaxholm lät S fantasin flöda och göt nytt liv i bl a Skärgårdsbåtens dag. Badholmen öppnades upp med färjeförbindelse och ett litet kafé. Vaxholms hotell blev med sin mycket uppskattade skärgårdsrestaurang ett populärt konferensmål. På vintrarna sjönk omsättningen kraftigt. En vintersäsong gästspelade därför den uppslagsrike S som inspiratör på hotell Diplomat i Åre, ”Åke i Åre”, vilket emellertid inte var särskilt välkommet i byn.

S arbetade på Vaxholms hotell fram till sin död. Året innan hade han och Nicky Forbes köpt tillbaka Restaurang Victoria, men två månader efter S:s bortgång såldes den.

Det har sagts att Tore Wretman införde yrkesskickligheten i det svenska köket, men S införde lusten. 1980 invaldes han i Sällskapet Stadsbudskåren som serverande stadsbud nr 8.
 

Författare

 Ebba Wachtmeister

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Skäggets bästa fräckisar. [Omslag:] En uppslagsbok. [Verso av titelbladet:] Teckningar: A Strüwer. Sthlm: Skoglund, u å [1965]. 128 s, ill. [2. uppl u å [1965]. 3.–10. uppl 1965–67. Översatt till danska och finska 1966.] – Skäggets andra fräckisar. [Verso:] Illustrerad av A Strüwer. Sthlm: Skoglund, 1966. 111 s, ill. [Utgör del 2 av S:s Skäggets bästa fräckisar. Översatt till danska 1966.] – Skäggets bästa matisar. [Omslag:] Nästan ett tjog menuer. [Verso till titelbladet:] Omslag och illustrationer: L Åberg. Sthlm: Skoglund, 1967. 104 s, ill. [Kokbok.] – Skäggets tredje & sista fräckisar. [Verso:] Teckningar: A Strüwer och L Åberg. Sthlm: Skoglund, 1968. 111, [1] s, ill. – Pappa Penna och Strecket. Text: Å S. Bild: L Åberg. [Sthlm:] Geber, 1969. [24] s, ill. ([Omslag:] Tusse: Litenserien). [Bilderbok.] – Skäggets samlade fräckisar. [Verso:] Teckningar: A Strüwer och L Åberg. Sthlm: Skoglund, 1969. 204 s, ill. – Barnens kokbok. [Sthlm:] [Omslag:] Geber, 1970. 61 s, ill, fotogr. [Tillsammans med L Åberg (som även illustrerat boken).] – Upptaget. ABC på pottkanten. Sthlm: Skoglund, 1971. [168] s, ill. [Kåserier. Tillsammans med L Åberg (som även illustrerat boken).] – Lathund för ordblajare. Sthlm: Skoglund, 1972. [23] s, ill. [Kåserier. Tillsammans med L Åberg.] – Party bok. I glada vänners lag… Idé och produktion: S Svensson. Foto: B Wanselius. Helsingborg: Allerbok, 1978. [47] s, ill, färgfotogr. – Att grilla. Helsingborg: Allerbok, 1979. 49 s, ill. – Några säkra nummer i köket. Recept för alla. Foto: B Wanselius. I redaktionen: E Lindqvist. Sthlm: Norstedt, 1983. [3], 97, [2] s, ill, fotogr. – Våra köksredskap. Av Å S och Nordiska Kompaniet. Sthlm: NK, 1984. 52 s, ill. – Sällskapsliv. Lätt etikett på rätt sätt. [Verso:] Illustration av M Bard. Sthlm: Prisma, 1985. 123 s, ill. [Tillsammans med E Wachtmeister.] – Mina damer och herrar. Konsten att hålla tal. [Sthlm:] Asplund, 1986. 90 s. [2. tr 1987.]

Utgivit: Skäggets bästa snapsisar. [Omslag:] Samlade av Å S. [Verso till titelbladet:] Omslag och illustrationer: L Åberg. Sthlm: Skoglund, 1967. 136 s, ill, musiknoter. [Samling av snapsvisor, några av dem författade av S. 2. uppl s å.] – Åke Söderqvist presenterar Roger Wallis’ historier från hela världen. [Verso:] Illustrationer av O Anderson. Sthlm: Skoglund, 1969. 77 s, ill. – Nu tar vi den… Snaps-, bords- och dryckesvisor samlade av Å S och L Åberg. I redaktionen: E Lindqvist. [Verso:] Illustrationer: L Åberg och Storm P. Sthlm: Askild & Kärnekull, 1977. 126, [1] s, ill, musiknoter. [Vissa av visorna författade av S och L Åberg.] – Små, små ord om mat & dryck. I urval av Å S. [Verso:] Illustrationer: M Noodapera. Sthlm: Idéförlaget, 1987. 126, [1] s, ill. ([Skyddsomslag:] Små, små ord). [Pärm och rygg: Mat & dryck. Boken består av mer än 400 korta citat.]

Källor och litteratur

K Hallert, Matglatt skägg tillbaka (SvD 1 nov 1985); A Montán, Åke Söderqvist lämnar TV-underhållningen (Expressen 26 dec 1963); dens, Åke Söderqvist får egen krog (Expressen 7 sept 1972); Norrländsk uppslagsbok, 4 (1996); M Persson, Epok i Stockholms nattliv är över (DN 15 juli 1989); M Schwartz, Åke Söderqvist död: ”Åke ville att allt skulle fortsätta som vanligt” (Expressen 3 maj 1987); G Sellgren, Nu dras säljkarusellen igång i stans krogvärld (SvD 8 okt 1976); [K Severin], Kids galleri: vaktmästarn påminner om Åke Söderqvist (Expressen 26 april 1971); L K Swanberg, Nils Emils matminnen och hans allra bästa recept (2004); svenskfilmdatabas.se; Åke Söderqvist död: ”skägget” som slogs för den svenska maten (DN 3 maj 1987); Å Wall, Mig roar att behaga (SvD 7 aug 1977); L Öhngren, Ett fall i TV-åldern (Expressen 10 april 1965). – Nekr i SvD 8 maj 1987. – Muntl meddel från Anders Gunnarsson, Jan Forsberg, Nils Emil Ahlin.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Erik Åke Söderqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35259, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ebba Wachtmeister

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35259
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Erik Åke Söderqvist, urn:sbl:35259, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ebba Wachtmeister