Meriter

Palmqvist, Sven Ernst Robert, f 4 sept 1906 i Lenhovda, Kron, d 6 febr 1984 i Sthlm. Föräldrar: soldaten o torparen Sven Gustaf P o Ida Augusta Kristiansdtr. Studier vid gravörskolan i Orrefors, Kron, 27 — 31, anställd vid Orrefors glasbruk 28, studier vid Tekn skolan (Tekn afton- o söndagsskolan) i Sthlm 12 okt 32-34, vid Konsthögskolans avd för skulptur där 34 — 36, vid Académie Ranson i Paris 36 — 39, konstnärlig medarb vid Orrefors glasbruk 36 — 72. — Prins Eugen-medaljen 77.

G 26 dec 1942 i Ekshärad, Värml (enl vb för Hälleberga, Kron), m korrespondenten Klara Gertrud Maria Brolin, f 23 maj 1920 där, d 23 mars 1969 i Kalmar (enl db för Hälleberga, Kalm), dtr till jägmästaren o skogsförvaltaren Johan Gösta B o Ester Maria Sundqvist.

Biografi

Sven P föddes i det småländska glasriket. Redan som skolpojke hjälpte han till som inbärare och formhållare vid Hjertsjö glasbruk i Lenhovda, som inlett sin verksamhet då han föddes. 21 år gammal kom han till gravörskolan på Orrefors, där han fick en gedigen utbildning och sedan arbetade som assistent till Simon Gate (bd 16) och Edward Hald. Under det tidiga 1930-talet förstärkte P sina kunskaper genom studier dels i konst-industriell fackteckning vid Tekniska skolan, dels i skulptur vid Konsthögskolan. Sina skulpturstudier fortsatte han sedan vid Aca-démie Ranson i Paris, där han hade Paul Cornet som huvudlärare men där också Aristide Maillol ibland dök upp. 1934 gjor- de han en studieresa till Tyskland och glaslandet Tjeckoslovakien.

P debuterade som glaskonstnär på världsutställningen i Paris 1937. Med sin bakgrund som utbildad gravör var det naturligt att han ägnade de första åren åt det graverade glaset. Madonna från 1942 är ett gott exempel på hans förmåga. P:s stora insats inom glaskonsten bygger emellertid på en rad tekniska innovationer som fick konstnärlig gestalt genom hans formkänsla och fantasi. Det sena 1930-talet och 1940-talet var för P en period av rikt skapande då nya idéer föddes och glasbruket gav honom möjligheter att få experimentera utan tanke på omedelbar lönsamhet. Då tillkom bl a de opaliserande Selena-glasen och de tunna Kantara-skålarna med sin veckade mynningskant liksom Kråka (1944), som fick sitt namn efter Ragnar Lodbroks nätinsvepta maka. Denna series tillverkningssätt var en vidareutveckling av graaltekniken; mönstret bildades av småbubblor åstadkomna genom nät av först tyll och senare plast som anbringades på glasämnet innan det värmdes upp och vidare bearbetades.

P:s främsta bidrag till det färgade konstglaset är dock Ravenna, som experimenterades fram efter en resa till Italien 1947, då han bl a besökte den stad som gav namn åt glaset. Galla Placidias mausoleum från början av 400-talet med väggarna täckta av mosaiker belysta av ett milt ljus från de små alabasterfönstren gav P en stark upplevelse: "Jag såg inte väggarna utan den färgade luften." Även glasfönstren i katedralen i Chartres var en inspirationskälla till framställningssättet, som också det är en variation på graaltekniken. Ravenna presenterades första gången 1951. Seriens glas, ofta med dominerande rutmönster, är då de är som bäst mörkt lysande med enstaka partier av stor lyskraft. Ravenna blev en betydande produkt hos Orrefors under 1950-talet, då närmare 2000 glas tillverkades.

1946 — 47 lyckades P få världspatent på sin innovation det centrifugerade glaset som kom att saluföras under namn av Fuga. Grädde som slungades i smörkärnan gav idén. Redan 1939 konstruerade P en maskin som kunde framställa glasskålar i en stålform med hjälp av centrifugalkraften. Men svårigheterna var många och inte förr- än 1954 kunde de första Fuga-skålarna visas på en utställning. De blev genast en stor framgång. Dessa ur sin teknik naturligt framvuxna skålar, distinkta och rena i form och dessutom påtagligt prisbilliga, var en märkvärdig nyhet inom konstindustrin och ett välkommet tillskott till den sv vardagsvaran. 1957 erhöll P Grand Prix för Fugaserien på Triennalen i Milano. Centrifuge-ringstekniken använde P också för den färgrika serien Colora. Rhapsody (1959) hör till hans mer kända servisglas.

P skulle komma att ytterligare vidga sin räjong som glaskonstnär. 1959 fullbordade han för Vantörs kyrka i södra Sthlm en dopfunt som var helt uppbyggd av glasblock. Under 1960-talet fortsatte P att komponera fristående, rumsavskiljande väggar uppbyggda av kristallblock, som livades av inneslutna luftblåsor eller enstaka fasettslip-ningar. Han skapade bl a en vägg för internationella Teleunionens byggnad i Geneve kallad Ljus och mörker (1961) och Elektronik contra stalaktit (1969) för entrén till TV-huset i Sthlm. Även sedan P pensionerats från Orrefors fortsatte han att komponera verk med glasblock, bl a pelare av kristall i Dubai på Arabiska halvön (1981).

P förenade i sin glaskonst en suverän teknisk kunskap med innovationsförmåga och konstnärlig fantasi. Han arbetade med ett distinkt, behärskat formspråk som snarare var frukten av en "långsamt mognande eftertanke" än av stundens inspiration. Under sin krafts dagar tillhörde han eliten av världens formskapare i glas, och hans bidrag till sv glashistoria är därmed också med sin tydliga personliga profil av bestående slag.

Efter pensioneringen kom P mer och mer att odla sitt måleri, först i Sydfrankrike och sedan vid Cupra Marittima i provinsen Le Marche i Italien. Han skildrade det mjuk-kulliga landskapet med dess intensiva ljus i ett syntetiskt måleri med lätt och luftig ton. — Från 1979 var P bosatt i Paris men avled vid ett tillfälligt besök i Sthlm.

Författare

Dag Widman

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven E R Palmqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8011, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Widman), hämtad 2024-06-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8011
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven E R Palmqvist, urn:sbl:8011, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Widman), hämtad 2024-06-06.